"Livet på landet"

När jag började med min blog var tanken att berätta lite om livet på landsbygden. Idag bor de flesta i Sverige i någon stad, många bor i en tätort och så är vi några som har förmånen att få bo på landsbygden. Själv bor jag i en liten by i Kilsbergen, 9 familjer med ett tjugotal innevånare, varav 3 under 5 år.

Denna helg kom de första försommardagarna. Våra kvinnor i byn hävdar att så här års drabbas männen av "vednoja", men nu är vi igång på våra vedbackar. Vedkaparna sjunger ikapp med alla fåglar som kommer tillbaka efter att tillbringat vintern i varmare trakter. Klyvyxor svingas och grannen kommer med mer 3-meters längder av björk från skogen.

Från bergen hörs tranor och sångsvanar diskutera boplatser. Fördelen med att bo så här är att man lever nära och med naturen. Vi ser betande älgar på änget, rådjuren betar utefter vägen, under vintern hittar man spår efter vildsvin och varg. Vi ser också hur skogen ändrar karaktär, först ungskog som gallras, sedan lite äldre skog som återigen gallras och så storskogen som tas ner till timmer eller massaved efter ca 100 år. Sedan börjar det om med plantering, gallring o s v. Vi ser också hur bär, svamp och andra växter skiftar under dessa 100 år.
Därför blir vi lite förundrade när "stadsborna" vill ordna naturreservat och andra konstigheter som hindrar de tidigare ägarna att kunna fortsätta leva på sina gårdar. Jag förstår att det i vissa fall kan vara nödvändigt för att förhindra rovdrift och kalhyggen, men dessa skogsägare bor oftast inte i närheten av sin skog.
Jag får en otäck känsla av att man tror att naturen fryses genom att ordna ett reservat. Men så är det ju inte, träden fortsätter oförtrutet att växa vidare. Däremot försvinner en inkomstkälla och den fortsatta skötseln ska skötas av staten, känns tryggt eller ...?

I mitt område har vi nu fått ett EU/Leader projekt godkänt för att utveckla näringslivet, boendet och naturturismen. Bor man på landsbygden måste man vara lite klurig för att hitta inkomstmöjligheter. Vi har också en annan skala som vi mäter livskvalitet med, hög inkomst är inte det viktigaste.