"Läget i landet"

Läser nu P O Tidholm senaste bok ”Läget i landet” där han belyser landsbygdens roll och betydelse idag. Tidholm utgår från politikerna i Stockholm contra övriga Sverige. Det intressanta är att man kan skala ner det till vårt län, med Örebro som centralort och övriga omlandet som resten av landet. Det går även att skala ner det till kommunal nivå.

I tidningen Land (2017/45) sätter P O Tidholm upp 7 punkter som är kopplade till boken och jag kommer att använda samma till vårt område som är Örebro kommun och Örebro län.

Ingen geografisk jämställdhet

”Vi har gått från inställningen att alla har rätt till service överallt till att ”man får skylla sig själv” om man bor på fel ställe.” skriver P O Tidholm.

Man hänvisar ofta till marknaden när en postlinje dras in, en affär läggs ner, en bensinstation upphör. Samma sak med den kommunala servicen, skolor läggs ner, hemtjänsten får längre att åka när lokala kontoret upphör.

Och så är det naturligtvis men kan motverkas med ett mer positivt synsätt till byggande på landsbygden. Finns det inga bostäder som unga kan flytta till eller äldreboende som skapar en flyttkarusell så minskar ”marknaden” med de boendes stigande ålder.

Myt att ingen vill bo på landet

Helt fel. Undersökningar visar att fler skulle bo på landsbygden om det fanns möjligheter. Det är främst unga flickor, som när de ska bilda familj, föredrar att bosätta sig på landet.

Ser vi till Örebro kommun finns i princip inga tomma hus och de som kommer ut på marknaden får snart nya ägare.

I min by har en generationsväxling skett och yngre familjer med barn har flyttat in och ett fint samspel mellan generationerna har utvecklats.

Staden tar åt sig äran

Produktionen i våra basnäringar sker på landsbygden där skogen, gruvorna och åkermarken finns. Det är där som tillgångarna skapas. De stora bolagens huvudkontor finns numera i de större städerna och där registreras också inkomsterna. Det har blivit ett synsätt att landsbygden ska leverera och städerna tar åt sig äran.

Synsättet att landsbygden ska leverera går igen i den allt populärare naturturismen. Naturen ses allt oftare som stadsbornas rekreationsområde.

Politisk vilja saknas

För dagens politiker är det inte intressant att utveckla sin landsbygd, det ger mer status att bygga snygga höghus eller skapa ”stadsgator” i stadens centrala delar.

Samtidigt måste vi konstatera att merparten av väljarna finns i städerna.

Risk för populism

I Örebro kommun bor ca 30 000 av ca 140 000 personer utanför staden, i mindre orter och på ren landsbygd. När dessa inte känner sig lyssnade på och regionens / kommunens ambitioner inte sträcker sig dit ut är risken uppenbar att man i kommande val 2018 väljer att rösta på ett mer populistiskt parti.

En genomgång av valet 2010 vs 2014 visar att Sverigedemokraterna ökade i princip alla valdistrikt på Örebro kommuns landsbygd.

Inget nationellt ansvar

Regeringen tar inget nationellt ansvar för landsbygdens utveckling utan lämnar över det till regioner och kommuner. Många kommuner med minskande och åldrande befolkning har svårt att få ihop sin ekonomi. Det innebär att alltmer av den offentliga servicen centraliseras och urholkas.

Örebroregionens två mindre lasarett töms på vårdplatser och personal när det stora sjukhuset i Örebro behöver resurser. Vårdcentralerna lider även de av personalbrist och överbelastning.  Telefontiderna för att komma i kontakt med sin vårdcentral tar snabbt slut och man får snällt vänta till nästa morgon eller besöka akutmottagningen.

Tillväxtmotorer tömmer omgivningen

Idag beskrivs Örebro stad som det lok som ska dra utvecklingen i hela Örebro län. Därför centraliseras mycket till Örebro, som exempel har Region Örebro län bestämt att länsbussarna i första hand ska trafikera regionens orter och Örebro. Detta för att fylla bussarna och transportera arbetskraft till Örebros alla kontor.

Denna centralisering tömmer övriga delar på arbetskraft och entreprenörer som, om de stannat kvar, kunnat skapa tillväxt i övriga delar av länet.

Att bussarna nu prioriterar trafiken mellan orterna före de enskilda hållplatserna på landsbygden försämrar ytterligare servicen för de som bor på landsbygden. Nu måste de åka egen bil, ofta krävs det två bilar för barnfamiljerna, om de ska handla eller skjutsa sina barn till olika aktiviteter.

Finns det någon lösning?

Jag hoppas det, det är min absoluta övertygelse att med en annan politik kan landet utanför stadsgränsen inte bara överleva utan även utvecklas.

Min liberala syn på tillvaron säger att det måste vara möjligt att bo och verka även utanför staden.  En undersökning utförd av Demoskop, redovisad i Dagens Samhälle 2017/39, visar att otryggheten är störst i storstäderna.  Kanske är det en rest av bondesamhället där mörkret och skogen stod för trygghet. Min erfarenhet är att livet på landet bygger på att grannar hjälps åt och känner varandra, vilket i sig skapar trygghet.

Som politiker måste vi lyfta blicken och titta utanför stadsgränsen. Det måste finnas möjligheter att bygga bostäder för livets olika skeenden och lokaler för olika verksamheter i kommunens övriga orter.  Genom att fler får möjlighet att bo på landsbygden skapas förutsättning för skolan och affären att finnas kvar och utvecklas.

Den kollektiva trafiken måste byggas ut så att merparten av kommunens / länets invånare kan använda den, inte bara till arbetsresor utan även kvällstid för t ex teater- och konsertbesök.

Skillnaderna mellan Stadstrafikens och Länsbussarnas biljettsystem måste försvinna. Att vara elev på landsbygden ska inte ge sämre villkor att utnyttja kollektivtrafiken.

För företagande på landsbygden, och här räknar jag även in alla skogs- och jordbruk, är infrastrukturen i form av bra vägar och stabilt och snabbt bredband viktiga.

Ska vi lyckas med vårt miljöarbete och få fler boende på landsbygden att cykla måste cykelbanorna blir fler. Åtminstone borde kommunens olika orter knytas samman med ett nät av säkra cykelbanor.